3D-printing

3d-printing kallas även för FFF, FriFormsFramställning, 3D-skrivare eller 3D-utskrifter. All 3D-printing går ut på att man bygger upp lager på lager av ett ämne (plast eller metall) på något sätt, additiv tillverkning i motsatts till bearbetande tillverkning vilket innebär att material tas bort från ett större ämne. Många av 3D-teknikerna kan liknas vi en bläckstråleskrivare som sprutar ut bläck för sin bläckpatron ur ett litet munstycke på en viss plats men istället skriver 3D-skrivaren på samma plats många gänger för att få volym på utskriften.

Det vanligaste metoden för 3D-printing är extrudering av plastmaterial men även andra material som titan och legeringar ökar kraftigt inom den tillverkande industrin. Antalet tekniker för 3D-printing ökar hela tiden men det finns flera 3D-tekniker som liknar varandra eller t.o.m. en teknik som benämns på flera sätt. Några av de benämningar som finns för 3D-teknikerna är:

Flera av metoderna för att skriva ut i 3D liknar varandra eller rent av är ett annat namn på samma sake eftersom namnet är varumärkesskyddat men inte tekniken.

Fördelar och nackdelar med olika 3D-tekniker

Alla 3D-tekniker har sina för- och nackdelar och det viktigaste i valet av 3D-teknik är följande parametrar

Hållbarhet och hållfasthet för objektet
Materialval vid 3D-printing så som polymer, papper, legering eller rent av titan.
Hastighet att få fram 3D-prototypen
Kostnaden för 3D-printing
Enfärgad eller flerfärgad 3D-modell
Antal exemplar
Storlek på 3D-objektet

3D-utskrifters historia

3D-printing är en ganska ny teknik som kom igång på slutet av 1980-talet. De första 3D-skrivarna var komplicerade att programmera, långsamma, dåligt precision och tillverkade endast föremål i ett plastmaterial inte var så hållbart.

Många olika 3D-tekniker har utvecklats parallellt eftersom det har funnits flera grundläggande patent som stoppat konkurrenter. Ett stort antal viktiga patent har gått ut eller kommer att gå ut inom kort vilket gör att många tillverkare kommer ge sig in på området 3D-skrivare, bland annat HP och Canon. Även om tekniken inte längre är skyddad av patent kommer varumärket för tekniken skyddas av varumärkesskydd vilket gör att det kommer finnas många olika benämningar på 3D-printing i framtiden.

Framtiden för 3D-printing

Att 3D-printing är här för att stanna är alla helt överens. De mest positiva förespråkarna för 3D-printing tror att alla kommer att ha en 3D-skrivare hemma och t.o.m. kunna skriva ut maträtter med den. Troligtvis kommer 3D-skrivare finnas i en del hem men långt i från en majoritet av hushållen kommer använda sig av 3D-printing i hemmet.

3D-printing kommer påverka, störa, förstöra och förnya alla områden som 3D-tekniken kommer användas inom. De företag som inte anpassar sig till 3D-printing kommer få svårt att hävda vid i konkurrensen. 3D-skrivare kommer att revolutionera samhället på samma sätt som Gutenbergs tryckpress på 1450-talet eller Watts ånmaskin på 1750-talet, Shockleys transistor på 1950-talet.

I industrin och medicinska tillämpningar kommer användningen av 3D-printing kraftigt öka inom många delar. Den tillverkande industrin använder redan 3D-printing för att göra komplexa former och objekt som inte görs i större serier. 3D-printing lämpar sig utmärkt för att skapa reservdelar till produkter som gått ur tillverkning sedan länge.

Inom det medicinska området används 3D-utskrifter i titan för olika implantat som ledkulor, tandproteser m.m. som ska vara anpassade storleksmässigt till patienten. Fördelarna med detta är att 3D-tekniken inte bara tillverkar en exakt kopia, av t.ex. den gamla tanden, utan kan göra det i mycket hållbar keramik inom någon timme. Även mjukdelar av kroppen experimenteras med att kunna skriva ut.

Allt fler konstnärer ser möjligheterna med 3D-printing eftersom tekniken kan snabbt skapa mycket komplexa former som kan vara omöjliga att tillverka på annat sätt samtidigt som det efter en lyckad design går att producera flera likadana konstföremål.